| Chillihounds |
|
|
|
ReviewsThis e-mail address is being protected from spam bots, you need JavaScript enabled to view it This e-mail address is being protected from spam bots, you need JavaScript enabled to view it The Album by Robert Ryttman - www.zeromagazine.nu Chillihounds från Göteborg bjuder inte på någonting nyskapande, innovativt eller progressivt. Däremot förvaltar de svunna decenniers hård party-rock n´ roll med den äran. Det svänger ett gäng om den här plattan och nästa gång polarna kommer över för att dricka bärs och ladda inför en rejäl utekväll på stan kommer Chillihounds få ta hand om stämningen. Gabriel Aadlands röst påminner mig om Glenn Danzigs, men där slutar likheterna med modern hårdrock. Bandet har till och med spelat in The Album i en analog studio, vilket var ett mycket lyckat drag då musiken fått en värme och det eftersträvansvärda retrosoundet av gediget 70-tal. Ska man jämföra Chillihounds med andra band ligger AC/DC, australiensiska Buffalo, Tiger B. Smith och kanske även Dictators närmast. Verserna bygger mest på gitarrriff som upprepas till ett svängigt komp och refrängerna är melodiska med riktiga sångmelodier. Det är ett vettigt upplägg som varken gör musiken mesig eller svår att ta till sig. Förmodligen kommer en del tycka att Chillihounds låtar är för simpla, men vad fan, it´s only rock n roll and I like it, som Jagger sjöng -74. Och de här killarna vet hur man skriver träffsäkra stänkare som sätter sig i solar plexus. Som helhet är The Album en rätt jämn platta dessutom, utan plats för några bottennapp. Inget nytt under solen, men ett gediget hantverk. The Album by Ilaria - www.kdcobain.it Il roster di band internazionali della Nicotine Records si allarga sempre di più, prediligendo band svedesi come i Chillihounds, figli di quella scuola hard rock scandinava che continua a sfornare talenti. "The Album" è il debutto dei quattro rocker vichinghi che attingono alla tradizione seventies, e lo si sente da subito con il brano "Black muddy wolf". Ottimi assoli si mischiano ad una voce potente ma melodica e a riff granitici che vanno ad elevare veri muri di chitarra. "Strutting queen" sembra un omaggio ai Kiss mentre la frenesia del rock'n'roll emerge in "Love sweet love". The Album by Angmar - Rocking.gr - www.rocking.gr http://www.rocking.gr/review1437.php The Album by A.Autieri - Rocksound Lo stile è quello della nicotine,super hard rock urlato,Glucifer + Hellacopters con i fantasmi degli AC/DC e dei T-Rex a svolazzare alle spalle del quartetto che arriva,guarda caso,dalla Svezia. The Album by Dante Natale - Nerds Attack! I Chillhounds mi sono subito stati simpatici. Andando sul myspace per procurarami un po' di notizie biografiche ho visto che tra gli amici hanno Angus Young, Status Quo e Rancid, cioè tre dei miei amori giovanili e infatti il loro suono più o meno si rifà ai tre aritsti citati. L'esordio presso la nostrana Nicotine Records è un disco pieno zeppo di riferimenti all'hard Rock, di ogni decade, anche se loro dicono di ispirarsi solo ai 70. "Black Muddy Walf", il pezzo d'apertura, è un boogie rock molto derivativo dei Cult specialmente nell'uso della voce, così come la successiva "Die With You" il cui riff granitico, con tanto di solo tamarro di chitarra a inizio brano, sembra essere presa direttamente da "Sonic Temple". "Strutting Queen" invece è una deliziosa canzoncina a metà tra vecchi Def Leppard e Ac/Dc. Insomma ci siamo capiti. Un po' di questo (hard), un po' di quello (blues rock). Il risultato finale è ambiguo. Di nuovo non c'è assolutamente nulla anche se gli svedesi sanno suonare, conoscono benissimo i generi in cui si trastullano e le canzoni sono tutte godibili, per chi ama il genere. Bello persino il bluesaccio di "Dancing Devils", banale forse ma verace. Non c'è molto da dire, Chi non ascolta questi suoni non se ne innamorerà certo grazie a loro mentre chi apprezza l'hard rock farà bene a procurarsi questo disco. The Album by Evil Ari - Roxxzone “The Spirit of 75”…basta entrare nel sito dei Chillihounds per capire immediatamente la loro fonte di ispirazione ancora prima di ascoltare il loro disco di debutto The Album. Tanto per dirne qualcuna in quell’anno escono pietre miliari come High Voltage”degli AC/DC, Sabotage dei Black Sabbath, Iron Maiden degli Iron Maiden (che debuttano proprio nel 1975), e soprattutto Dressed To Kill e Alive dei Kiss. The Album è un disco pieno zeppo di influenze seventies, legate soprattutto alle linee melodiche del più classico hard rock. Non male per dei novellini, che partono a raffica con brani come l’opener “Black Muddy Wolf”, “Die With You” e “Love Sweet Love”, rallentando il ritmo con “Dancing Devils” e “Mighty Mouse”. Molto più classica “Struttig Queen”. A mio parere “Femanimal” e “Chillihounds” sono le song che forse più rappresentano l’essenza di questa band, che speriamo di vedere presto dalle nostre parti. The Album by Jean-Sé - www.likesunday.com Enfin, toujours en provenance des fjords suédois glacés, les quatre compères de Chillihounds sont tombés profond dans une marmite de gros Rock’n’Roll en ébullition quand ils étaient chiards. Ce qui est vachement triquant là-dedans, c’est qu’il nous en font profiter aujourd’hui. Leur galette, répondant au substantif ultra-inventif de « The Album », est un mélange détonnant de gros Pub-Rock groovy et de Hard seventies plombé. Si vous avez passé une partie de votre vie à parcourir ce vaste monde à la recherche du joyau noir qui dépote pile-poil à la croisée des sentiers houblonnés de Doctor Feelgood, Thin Lizzy, AC/DC et du Slaughter And The Dogs des débuts, abandonnez dès aujourd’hui cette quête un brin périlleuse et laissez vos genoux cagneux s’entrechoquer implacablement sous les assauts rythmiques de Chillihounds. Au vu de la qualité et de l’énergie de leur son trapu, je suis même prêt à faire l’impasse sur leurs velléités hippies revendiquées (« We need soul, that’s what I’m talking about, a peaceloving movement like back in 75 », yep !). |











